Som ett vidsträckt sandrev reser sig Sandskär ur havet. Ljuset som spelar över sandvidderna och hedlandskapet påminner om Skagen, men detta är faktiskt nordligaste Bottenviken. Haparanda-Sandskär är en utpost i en unik skärgård och nationalpark med många naturtyper och en rik kulturhistoria.

Vid kajen i Haparandahamn möter oss Staffan Svanberg, skeppare ombord på båten M/S Bosmina 2, med rykande varmt kaffe och en god smörgås. Staffan är tillsyningsman i Haparanda skärgårds nationalpark och vet att berätta om detta fascinerande gränsland mellan land och hav.

Från Haparandahamn tar båtresan till Sandskär en och en halvtimme.  Under resan passerar vi små och stora öar som formats av inlandsisen och av havets vågor. Ingen annanstans i världen kan man så tydligt se hur öar växer ur havet. Landhöjningen är nästan en decimeter per tio år. Stenar knappt synliga i vattenbrynet, små skär med sparsam örtvegetation och en ö med en tät björkskog, vars finska namn betyder "en-björk-ön" gör landhöjningen påtaglig.

Måsar skränar ljudligt i sommarluften. På en del skär häckar grågäss, tärnor och trutar. Vid några av grunden håller gråsälar till. Deras runda huvuden tittar nyfiket upp ur vattnet.
Väl framme på Sandskär serveras lunch bestående av Staffans enrisrökta lax, potatis, grönsaker, öl, läsk och en kopp kaffe.

Efter maten börjar vår vandring på ön, med Staffan Svanberg som ciceron och kunnig guide. Sandskär inbjuder till strövtåg. Insekter surrar över strandängarnas otroliga färgprakt med älgört och vänderot. Träspänger gör det lätt att gå över sandhedarna. Spännande är det också för vegetationen skiftar ideligen. Här finns långgrunda klapperstensstränder, stränder med en enastående blomsterprakt, medelhavsliknande sandstränder och fält med sanddyner. Höga kullar med spridda enbuskar utmanar fantasin, liksom hedmarker täckta av lingonris och krasiga torra lavar och mossor.

Här sammanstrålar flyttfåglars ledlinjer längs den finska respektive den svenska kusten. På Sandskär möts östliga och västliga arter. Här finns en märklig blandning av fjällets och havets fåglar. På Sandskär kan man studera en trut och samtidigt höra en ripa skratta i bakgrunden.

Många är historierna om livet i gamla tider. Strömmingen från Sandskär var länge en viktig proteinkälla även för boende långt in på fastlandet. Vi ser oss omkring i den gamla strömmingsfiskebyn, besöker det väderbitna kapellet och studerar lavklädda stenar som markerar de stolpar där fiskare förr i tiden hängde näten på tork.

Båten väntar vid Nordudden. Efter promenaden och kanske ett dopp, smakar en kopp kaffe härligt. Den hembakade chokladkakan har strykande åtgång och mättar gott under återfärden till Haparandahamn.

Kanske kan Sten Selanders ord från ett besök för länge sedan sammanfatta lite av våra intryck: ”Skärgården mellan Luleå och Haparanda liknar ingen annan. Den har alltjämt kvar de svenska arkipelagernas ljusa lyrik; men samtidigt sveper där in ett isigt luftdrag från öster  med halvarktisk ödslighet och sibirisk melankoli. Och nu i juni, vilade holmar och sund i den glasklara, sömnlösa storögda dagern hos sommarnätterna kring polcirkeln.”